Att Söka till Ett Engelskt Universitet
Att söka till ett universitet i England – i mitt fall Royal Holloway, University of London (RHUL) – var en spännande men stundtals ganska krånglig process. Som svensk student som gått International Baccalaureate (IB) på gymnasiet hade jag vissa fördelar, men det fanns också flera steg som inte alltid var helt självklara.
För mig började det med att välja vilken kurs jag ville läsa. Jag valde att studera i England främst på grund av det jag ville plugga. Jag ville plugga litteratur, och allra helst Comparative Literature, vilket är ganska ovanligt och mest finns i England. Jag gjorde mycket research och valde några skolor med English Literature och några med Comparative Literature. RHUL blev universitetet jag ville in på allra mest, eftersom det låg bra och kursplanen såg mest intressant ut.
Jag skickade in min ansökan via UCAS, vilket är det centrala ansökningssystemet för brittiska universitet. Som IB-elev behövde jag skicka mina predicted grades, och senare mina slutgiltiga IB-betyg direkt till universiteten. Ansökningsprocessen pågår dessutom under vintern, med deadline i januari, vilket oturligt nog för mig var en otroligt stressig period under gymnasiet då allt mitt coursework skulle skrivas. Det var lite omständligt att se till att allt skickades korrekt och i tid, särskilt eftersom IB-resultaten kommer i juli och terminen börjar i september. Men som tur var hade jag redan fått ett villkorligt erbjudande från RHUL, som blev ett definitivt antagningsbesked när mina betyg till slut kom.
En av de största utmaningarna var att navigera CSN och finansieringen av studierna. Eftersom brittiska universitet har terminsavgifter – något vi inte är vana vid i Sverige – behövde jag söka både studiemedel och merkostnadslån för att kunna täcka avgifterna. CSN:s process kan vara lite byråkratisk, och det tog ett tag att få allt godkänt. Man måste bland annat skicka in antagningsbevis, kursplaner och ibland kompletterande dokument, vilket kräver en del tålamod. Mitt slutgiltiga antagningsbesked från universitetet kom ganska sent, vilket gjorde att jag inte kunde ansöka om CSN förrän i augusti. Därför tog det lång tid innan jag faktiskt fick min ansökan beviljad och fick mina pengar, vilket var jobbigt att behöva vänta på trots att det inte fanns så mycket att göra.
Det som verkligen gjorde processen enklare för mig var stödet jag fick från Across the Pond. Min kontaktperson där var otroligt hjälpsam. Hon guidade mig genom hela ansökningsprocessen, svarade på alla mina frågor – stora som små – och hjälpte mig med både UCAS-ansökan, CSN-intyg, och att förstå alla deadlines. Detta är ju räddningen när man tar sig an något så stort som att söka till universitet utomlands, vilket är något som till exempel en föräldrar vet lika lite om som man själv. Jag hade turen att ha föräldrar som kunde sätta in sig en del i systemet, och lärare på min gymnasieskola som hjälpte mig mycket. Att ha min kontaktperson på Across the Pond var däremot overkligt. När det kändes som mest förvirrande, var det en lättnad att ha någon som förstod systemet och kunde förklara varje steg. Det var tack vare henne jag kände mig trygg i mina val och fick allt gjort i tid.
Att söka till ett engelskt universitet som svensk är absolut möjligt, men det kräver lite extra arbete och planering – särskilt när det gäller CSN och övrig dokumentation. Men med rätt stöd, som från Across the Pond, blir processen mycket mer hanterbar. I slutändan var det verkligen värt allt arbete – jag trivs jättebra på RHUL och är glad att jag vågade ta steget!
- Molly